Nu presenterar Reina Sofía Museet en retrospektiv visning av konstnären León Golub fram till den 12:e september på Palacio de Velásquez del Parque del Retiro i Madrid. Utställningen som är curerad av John Bird är organiserad runt hundra verk och det är första gången som han presenteras i Spanien.

Visningen är strukturerad som en inbjudan att ge sig in i León Golubs konstnärliga karriär, som sträcker sig över fem decennier, fom femtiotalet fram till hans död 2004.

Bland de olika verken finns stora målningar och teckningar som man har organiserat i tre etapper av hans arbete: den första är en rundtur bland de äldsta verken som sträcker sig fram till 1960; den andra delen präglas av Vietnam kriget som representeras av tre verk som har högt estetiskt värde, och den tredje är en serie av smärtan och skräcken som drivs av makten, representerad av tortyr.

León Golub föddes i Chicago, 1922. Han studerade konsthistoria på Chicago University. Han flyttade till Europa 1959 med sin fru, den avantgardistiska konstnären Nancy Spero, i sökandet av ett utrymme för en mer öppen politisk konst än den som fanns i USA som var en produkt av Mc Carthys häxjakt och de stannade där fram till 1964.

Hans figurativa målningar var ett estetiskt instrument för att fånga de symboliska elementen av sociopolitiska representationer av makt. Missbruk, våld och undertryckt sexualitet var ämnen som dök upp i hans verk. Golub var ihärdig i sin kritik, han släppte aldrig sin ideologi för att genom estetiken uttrycka sin oro. Han gav aldrig något medgivande i hans verk varken till kritiker eller makten, utan målade endast det som verkligheten gav honom.

Under hans första etapp påminner han om de franska konstnärerna från efterkrigstiden Jean Dubuffet, Jean Fautrier och Eugene Leroy, trots att han alltid höll avstånd från alla typer av konst tendenser för att utveckla sin egna stil.
Vid sin återkomst till New York hade Vietnam kriget installerat sig i det amerikanska samhället och hans förkastande av maktens brutalitet fick honom att måla de två serierna Napalm och Vietnam. Efter denna produktiva fas gick han in i den där han gjorde porträtt av personligheter inom makten, bland andra general Franco, Nelson Rockefeller, Ho Chi Minh, Fidel Castro, Nixon och Kissinger.

För mer information: http://www.museoreinasofia.es/exposiciones/actuales/golub.html

Nancy Guzman

Golub var en konstnärsreferens mellan 70 och 90 talet, men trots det fick han aldrig den uppmärksamhet som han förtjänade. Nu finns möjligheten att lära känna och beundra verket av en konstnär som aldrig gav vika i hans estetiska arbete. Om du befinner dig i lägenheter i Madrid behöver du bara ta dig till Palacio Velásquez för att förstå de värderingar som drev och inspirerade León Golub.

Kontakta mig 

Översatt av: Gaby
Kontakta mig

Under dagarna 18, 19 och 21 juni anordnas Día de la Música Heineken vid centrumet för samtida skapande, Matadero de Madrid, samt vid Teatro Circo Price, där det ges plats och tid för alla musikälskare att njuta av ett stort antal konserter från både nationella och internationella artister.

Denna festival har kommit att bli ett av de mest efterlängtade kulturevenemangen för alla som älskar musik, vilket beror på den oslagbara listan av grupper och band som kommer att spela. Festivalen drar också till sig uppmärksamhet från musikproducenter eftersom det är utmärkt ställe att känna av musikmarknaden och upptäcka nya band.

Årets program är innovativt och konserterna vid Matadero de Madrid kommer att hållas på sex olika scener, där det samtidigt kommer att arrangeras intressanta aktiviteter som ytterligare piggar upp musikdagarna.

En nyhet detta år är att Teatro Circo Prince den 21 juni förvandlas till en biosalong där en dokumentärfilm om Día de la Música Heineken kommer att visas. Filmen spelades in med utgångspunkt i en turné genom Spanien som gjordes av en rad olika musikaliska grupper.

I år har man bokat grupper som Vetusta Morla, Glasvegas, The pains of being pure at heart, Eladio y los seres queridos, Lüger, Aias, Pony Bravo, Anna Calvi, Las Dum Dum Girls, Ps I Love you, Janelle Monáe y Russian Red, bland många andra.

En av dem som sticker ut från listan är britten Anna Calvi, licensierad i musik och med en lång historia av uppträdanden och ett envist sökande efter ljud med ett mycket eget uttryck, och för sina framträdanden på scen med medveten sexuell laddning. Under sin karriär har hon format många olika band även om den musikaliska uppvisningen består av henne själv och sig gitarr, med vilken hon kan framkalla extraordinära ljud med sin speciella teknik att slita och slå på strängarna. I sina kontroversiella uttalanden har hon sagt att hennes inspiration härrör från liderlighet och hos storheter inom musiken som María Callas, Jimi Hendrix och The Rolling Stones.

En annan internationell grupp som kommer att dyka upp under denna festival är kaliforniabaserade duon Dum Dum Girls, ett indieband som leds av sångerskan Dee Dee och bara består av kvinnor. Detta band är en stor musikalisk och scenisk upplevelse med sin revival av lo-fi och har blivit en de mest uppskattade bland dem som gillar noise pop.

Utan tvekan är Russian Red en mycket efterlängtad bokning till denna festival. Russian Red är pseudonym för Lourdes Hernández, och är en del av den indie och folk som tar vara på influenser från Beatles i sitt musikaliska uttryck, och har blivit återkommande inbjuden till indiekonserter i Spanien.

Det kanadensiska bandet Ps I love you lovar att bjuda publiken på alternativ rockpunk som nått stor uppmärksamhet på de nordamerikanska och europeiska scenerna. Bandet grundades av multiinstrumentalisten Paul Saulnier och trummisen Benjamín Nelson i sitt hus garage, och identifierar sig med en stil indränkt av elektroniska ljud. Till framträdandet på Día de la Música Heineken har de utlovat något “avslappnande och lugnande”.

För mer information: http://www.diadelamusica.com/2011/www/recintos.aspx

Nancy Guzman

Något som passar bra att njuta av när du hyrt logi Madrid är musik, och här får du tre dagar av stora framträdanden med olika grupper och band som ger dig en minnesvärd upplevelse.

Kontakta mig 

Översatt av: Kristian Lönner

Reina Sofia-museet ställer ut en ny intressant och engagerande filmcykel, Documental Proletario, mellan 11 och 19 maj på Edificio Sabatini Auditorium. Jorge Ribalta ansvarar för utställningen som är en del av Una luz dura, sin compasión. El Movimiento de la Fotografía Obrera, 1926-1939.

Utställningen undersöker det filmiska dokumentärsarbetet som uppkom under proletariatet och var ett sätt för att dokumentera verkligheten under 1930-talets ekonomiska kris. I dessa amatördokumentärer ser man hur påtagliga krisens förödande effekter ter sig för arbetarna och deras familjer. Inspelningarna är bland de första experimenten med dokumentärfilm och markerar ett av de viktigaste framstegen inom dokumentärfilmen.

Film som kommunikationsmedel kan forma vår uppfattning – de bilder vi ser är avgörande för vår ideologiska ståndpunkt i samband med perioder av våldsamma politiska och etiska strider. Två trender eller kategorier uppstod inom den tidens dokumentära filmkunskap – reformisterna som leddes av John Grierson och de teorirevolutionärerna i Sovjetunionen såsom Dziga Vertov och Eisenstein. Någon som frångick detta var den holländska poetiska dokumentärskaparen Joris Ivens som reste världen runt i jakt på berättelser som återspeglar kapitalismens dehumanisering bortom den materiella fattigdomen.

John Grierson föddes i Stirlingshire, Skottland år 1898. Han var producent, regissör, teoretiker, och grundare av den skotska dokumentärfilmsrörelsen. Efter studier vid universitetet i Glasgow tjänstgjorde han i den brittiska marinkåren under första världskriget. År 1924 fick han ett stipendium från Rockefeller Foundation för att studera press, radio och film. Han påverkades av den sensationsinriktade journalistik som den nordamerikanska pressen använde sig av i aktuella frågor och bestämde sig för att studera fenomenet med bilder när man förmedlar nyheter och blev därefter intresserad av dokumentärfoto – han menade att “dokumentären är inget annat än en kreativ behandling av verkligheten.” Grierson ansåg alltså att filmen alltid bör innehålla dialoger och kommentarer.

Denis Abramovich Kaufman, känd som Dziga Vertov föddes år 1896 i Bialystock, idag i Polen. Han studerade musik i Bialystock tills hans föräldrar flydde till Moskva för att undkomma kriget, de bosatte sig till sist i St Petersburg där Vertov började studera medicin. Hans vetenskapliga nyfikenhet och smak för det konstnärliga uppstod när han arbetade för den sovjetiska nyhetstidningen efter oktoberrevolutionen. Vertov stack ut från de andra regissörerna på grund av hans enorma konstnärliga skapande och hans avantgarde-förmåga att konstruera bilder bortom det mänskliga ögats syn och hans banbrytande camera obscura.

Filmcykeln Documental Proletario är uppdelad på fem sessioner: Sinfonia Proletaria, med verk av Dziga Vertov och Joris Ivens, Weimar i kris, med verk av Phil Justi och Slatan Dudow, Poéticas de Desposesión med verk av Mijail Kalatozov och Luis Buñuel, La Workers med verk av Film and Photo League, Leo Hurwitz och Paul Strand, La Guerra Civil Española, med verk från Roman Karmen, Boris Makasseiev, Joris Ivens och Herbert Kline.

För mer information http://www.museoreinasofia.es/programas-publicos/audiovisuales/documental-proletario.html

Nancy Guzman

Denna cykel bör inte missas om du hyr logi Madrid . Med dessa konstverk kommer du att få en inblick i en svunnen tid.

Kontakta mig 

Översatt av: Henrik Johannesen
Kontakta mig

Detta är en av de japanska teknikerna som kopplar samman med våra sinnen, i detta fall med den sexuella njutningen, fastän den inte skapades med det i åtanke. Shiatsu är en forntida terapeutisk massage som föddes ur den japanska visdomen för att behålla kroppens harmoni i samband med sinnet. För japanerna är allt i vår organism sammankopplat. På det viset söker shiatsun balansen av “ki” som är den positiva livsenergin och genom massage kan man hjälpa den att flöda mer balanserat och undvika hinder i sin rörelse.

http://www.shiatsudo.com/escuela-japonesa-de-shiatsu.asp

Luz Obscura

Det finns speciella destinationer för att spendera njutningsfulla dagar med sin partner och varför inte börja utöva Shiatsu. För att göra detta till verklighet hyr  lägenheter i Madrid och ge dig hän åt njutningen med din partner.

Kontakta mig 

Översatt av: Gaby
Kontakta mig

Till och med  den 17:e april kommer Sala Recoletos på Fundación Mapfre i Madrid vara värd för det första spanska retrospektivet på arbetet från fotografen Adam Fuss. Med 50 verk med start från 1986, indelade i tre delar, Kärlek (1992-1993), Mitt spöke(2000) och Hemma och Världen (2010).

Beställt av Cheryl Brutvan, den samtida konsten intendent vid Floridas Norton Museum of Arts, samlar utställningen det bästa av Fuss arbete som kommer fram med hjälp av nålhålskameror, daguerreotypes och fotogram. Visningen är uppbyggd för att uppmuntra en samverkan mellan Fuss verk och åskådare.

Adam Fuss föddes i England 1961. Han flyttade till Australien 1980 där han började arbeta som fotograf lärling till byrån Ogilvy & Mather. 1982 flyttade han till New York, hittade ett jobb i kaféet på Metropolitan Museum of Art och började utveckla sin egna konstnärliga talang. Hans arbete med nålhålskameror startade 1984 och han hade sin första utställning året efter det på Nassimo Audiello galleriet.

Nålhålkameran, som fotograferna bygger själva, har inte någon lins, och består av en låda med ett hål i en av sina sidor. För att ta en bild, placeras ljus-papper på motsatta sidan och heltäckande papper används som en slutare. Nålhåls tekniken är den äldsta formen av fotografi som främst använder sig av ljus.

Fuss experimenterar med gamla fotografi tekniker för att få leka med ljus och mörker och för att skapa en unik stil av bildspråk som skiljer sig från många andra fotografer som representerar behandlingen av verkligheten. I stället uppmanar Fuss tittaren att stifta bekantskap med det tillfälliga; teman om minnet, förgänglighet, och det “oundvikliga slutet”.

Hans abstrakta, figurativa språk är känslomässigt laddat och mycket symboliskt, det erbjuder en diskussion om det metafysiska om liv och död – vilket återspeglas i hans experiment med ljuset och skuggan. I hans strävan efter dolda bilder – de saker som det mänskliga ögat inte kan se, började Fuss 1988 arbeta med fotogram, att placera föremål mellan förstoringsapparaten och papper och därmed utveckla hans koncept från dess effekter.

I hans outtröttliga engagemang till att omvandla den fotografiska bilden, har Fuss arbetat med fjärilar, ormar, barn, rök, etc – detta för att skapa sina abstraktioner av skuggor, som ofta gör att hans verk påminner om Jackson Pollocks arbete och surrealismen.

Denna briljanta mästaren inom fotografi, som förklarar hans arbete genom att säga “Jag känner bara att jag har lyckats när jag har skapat en bild som jag inte kan sluta titta på,” inbjuder dig att reflektera över konst och teknik med en utställning av sitt enkla och vackra arbete.

För mer information http://www.mapfre.com/fundacion/es/exposiciones/cultura/seleccion-imagenes-adam-fuss.shtml

Nancy Guzman

För att upptäcka Adam Fuss, är allt du behöver göra att gå ner till Sala Recoletos i Fundación Mapfre – du kommer bli förvånad av hans användning av ljuset och skuggan. Efteråt kan du gå tillbaka till din hyrda logi Madrid för en välförtjänt avkoppling.

Kontakta mig 

Översatt av: Anneli Andersson

Sea and Cake slutar inte att imponera på oss. Jag minns den allra första gången jag hörde dem, i en före detta pojkvän butik, deras drömska ljud griper tag i dig och låter dig flyga trots bullret från folket på gatan, varje låt är som en promenad i parken eller en paus framför en stilla sjö. Deras senaste album Car Alarm (2008) är ett bra soundtrack för att åka till havet, umgås med vänner och titta på regnet från ditt hem. Trots alla knep från den senaste tidens indierock kan Sea and Cake beskrivas som elegant bortom jazzen, mellan Neu! Och Yo La Tengo men bland tedybjörnssmekningar, keyboards som ljuder i en enda ton och en atmosfär som kommer med den musikaliska resan.

De bildades i Chicago i mitten av 90-talet, medan du fortfarande lyssnade på Pearl Jam-skivorna som du nu tar avstånd ifrån var dessa killar redan på väg till avigsidor som bara post-rockare från den tiden skulle kunna känna till. Subtila melodier, närkontakt från en annan del av landet. Dess medlemmar kommer från band som Tortoise (som upprepade gånger har spelat på Primavera Sound) och Gastr del Sol, ett projekt som försvann tillsammans med postrocken från 90-talet men ändå lyckas framkalla nostalgi.

Indierocken som på senare tid varit väldigt sjaskig fann på 90-talet en av sina bästa kreativa guldåldrar tack vare att alltför många skivbolag runt om i världen ville förnya och återskapa myten kring Nirvana så därför var uppkomsten av oberoende etiketter oundviklig och ett brett skapandet av underjordiska projekt startades upp. Sea and Cake, även om de inte blir ihågkomna, var en del av denna våg. Som man påpekar i en intervju med Henry Rollins: indiegrupperna hade mer än 15 års repande och saknade endast ett band som öppnade asken och sedan skulle allt förändras…

Medan Sea and Cakes äventyr till stor det handlar om det nyskapande 90-talet är det inte förrän albumet One Bedroom (2003) som ljudnivån stiliserats till dagens nivå. Till en början passerade man en naiv melodisk indie som påminner om Luna eller, förlåt för upprepningen, Yo La Tengo. Om du inte har hört Sea and Cake, börja med One Bedroom och gå därefter framåt och sedan bakåt. Denna turné kommer i samband med deras nya album, The Moonlight Butterfly, som kommer att släppas 10 maj nästa år av bolaget Thrill Jockey, samma etikett som Pontiak och White Hills. The Moonlight Butterfly garanterar ett romantiskt äventyr på bara 5 låtar, direkt till ditt hjärta.

SISTER RAY

The Kitchen club rekommenderas varmt. Lågt i tak och ganska mörkt, med ett sound som omfamnar dig trots sina motsägelser gällande komforten, dessa kan man komma över med en öl och lite psykedelia på låg volym. Den finns inget bättre än att skaffa en av lägenheter i Madrid och kolla in the Sea and Cake, jag är tämligen säker på att det kommer att bli ännu en oförglömlig kväll. Nu drar vi!

Kontakta mig 

Översatt av: Henrik Johannesen
Kontakta mig

I samband med hundraårsjubileumet av Tennessee Williams födsel (Mississippi, 26:e mars 1911-New York, 25 februari 1983), väljer Teatro Español de Madrid att hylla den nordamerikanska författaren och dramtikern, författare till mästerverk som “Katt på hett plåttak”, “Glasmenageriet” och “Linje Lusta”, med en ny produktion av det sistnämnda verket i regi av Mario Gras.

Rocío Dew

Om du är i huvudstaden innan den 10:e april, hyr lägenheter i Madrid och ta chansen att se “Linje Lusta” den nya uppsättningen av Mario Gas, på Sala Principal del Teatro Español (calle Príncipe,25) med Vicky Peña, Ariadna Gil och Roberto Álamo.

Kontakta mig 

Översatt av: Gaby
Kontakta mig

Den legendariska historien som berättats i första hand av Buñuel och Dalí Cusi i de kända breven till Federico García Lorca som förklarar hur Salvador Dali Cusi, far till konstnären Salvador Dalí, i slutet av 1929 indignerat kastar ut sin son från familjens hem i Figueres efter att ha fått veta att han hade skrivit på en av hans målningar, närmare bestämt på verket Sacred Heart, han hade där skrivit de ökända orden “jag spottar på min mors porträtt” som både Dali Cusí och hans dotter Anna Maria och hans andra hustru, konstigt nog syster till hans första fru, tolkade som en oacceptabel förolämpning mot minnet av den bortgångne Felipa Domenech som år 1921 hade övergivit denna värld, eller kanske var det denna värld som hade övergett henne.

En tid senare kommenterade Dalí händelsen med att den största anledningen till att hans far reagerade så extravagant rasande var att han inte hade läst Freud. Om han hade gjort det skulle han ha känt till att det inte finns någon djupare och intensivare omedveten manifestation av kärlek till en person än dess nedbrytningsprodukter genom handlingar kopplade till koprofili, bland vilka han inkluderade spottandet på någons bild.

Med tanke på denna historia antar vi att Dalí inte skulle vara alltför missnöjd med vetskapen om att ursprunget till Latinamerikas konstruktiva konst och geometriska abstraktion mest troligt kan spåras tillbaka till den där dagen i slutet av 1930, ungefär ett år efter episoden som nämns ovan, när den uruguayska konstnären Joaquin Torres-Garcia besökte hans utställning på ett galleri i Frankrike. Enligt vad han berättade för Theo van Doesburg var det Torres-Garcia såg där så pass upprörande att han för alltid slutade att tro på den så kallade imiterande naturalistiska konsten och kände ett akut behov av att göra något helt tvärtom.

Fyra år senare, tillbaka i Montevideo, grundade Torres-Garcia Constructive Art Association och dess reklamorgan tidningen Círculo y Cuadrado som lät sig inspireras av parollen “total oförsonlighet mot naturalismen”. Detta kom att bli startskottet för de bristfälligt kända men ack så givande estetiska trenderna som stiftelsen Juan March (http://www.march.es/arte/madrid/exposiciones/america/index.asp) fram till 15 maj väljer att visa upp i den extraordinära utställningen som är den första att utforska dessa rörelser. Geometrisk abstraktion i Latinamerika (1934-1973) samlar närmare 300 verk från 70 olika konstnärer allt ifrån privata samlingar som José Maria Lafuentes, Ella Fontanals-Cisneros, Patricia Phelps de Cisneros och de prestigefyllda nederländska museerna som Pompidou, MOMA och museet Reina Sofia som på samma gång, i linje med sin senaste policy för upprättelse och översyn av den latinamerikanska konsten, har framtidsplaner om ytterligare en utställning på samma tema.

Dessa är inga isolerade initiativ, den internationella konstmässan ARCO i Madrid ingår i år i ett spännande program som heter Solo Projects: Fokus Latinamerika, där verk från 14 nya latinamerikanska konstnärer, ritade vid tre polisstationer i Latinamerika presenteras och ger ytterligare tecken på att marknaden, i tidens tecken, kräver en återuppståndelse av den latinamerikanska konsten.

Paul Oilzum

Om du hyr lägenheter i Madrid så har du en fantastisk möjlighet att delta i denna storslagna upplevelse.

Kontakta mig 

Översatt av: Henrik Johannesen
Kontakta mig

Återigen når aggrotechmusiken Spanien med sin fulla styrka när en av scenens starkaste företrädare, tyska Funker Vogt, ska göra konserter i Madrid och Barcelona. Innan vi går in närmare på konserten i Madrid ska vi berätta bandets historia. De grundades 1995 av Gerrit Thomas och består för tillfället av fem medlemmar, de flesta från staden Hameln i Tyskland, Jens Kastel, Björn Böttcher, Frank Schweigest, Kai Schmidt och såklart grundaren Gerrit Thomas.

Musiken och bandets stil utgörs av militära och krigiska teman, vilket tydligt tar sig uttryck i deras krigiskt musikaliska beats som tycks markera takten hos fem tyska soldater som gillar att göra elektronisk musik. Hittills har de gjort elva studioalbum, den senaste från 2010 med titeln Blutzoll som har tolv kraftfulla låtar, något som karakteriserar alla bandets skivor.

Nyheten om konserten i Madrid hänger samman med deras nyligen släppta album som kom i slutet på förra året. Dessutom kommer två lokala band att spela samtidigt, Larva och Vondage. Det första bandet, Larva, har redan spelat under många år och har ett mer “noisy” sound med texter rörande samhället, något som har gett dem utrymme på den lokala scenen och vid festivaler med musik i stilen dark electronic. Vondage är en grupp från Madrid med ett industrisound som under sin korta karriär spelat med band som And One, Nachtmahr och nu Funker Vogt och vunnit mark på den lokala scenen.

Konserten den 25 mars i Sala Boite i Madrid kostar 20 euro vid förköp och 23 euro vid kassan och biljetterna kan hittas vid Sun Records, Diskpol och Rara Avis. Dörrarna öppnar vid klockan nio på kvällen och konserterna börjar vid tio. När väl inbjudan nu har kommit kan jag bara säga: Ta på dig bootsen och uniformen och marschera in den 25:e!

För mer information:

http://www.eclipsegroupbcn.com/index.php

Luz Obscura

Några dagar av kraftfull musik i den spanska huvudstaden skadar ingen. Hyr lägenheter i Madrid och köp biljetter till konserten med Funker Vogt och njut!

Kontakta mig 

Översatt av: Kristian Lönner

Cut Copy är ett band som grundades 2001 i Melbourne, Australien och som snabbt förvandlades till en referens inom den internationella indie dance scenen, med ett sound som kombinerar synthar och 80-tals musik.

Projektet föddes i huvudet på Dan Whitford, en dj och grafisk designer (just därför har deras live spelningar projektioner av iögonfallande bilder som brukar fånga publikens uppmärksamhet), och släppte “1981″ som första singel efter att ha rekryterat Tim Hoey, Mitchell Scott och Bennett Foddy som senare separerade från gruppen för ägna sig åt filosofin fullt ut.

Mer information: http://www.salaheineken.com/

Sala Heineken: Calle de la Princesa, 1, 28008 Madrid, España

MiLK

Den 22:a mars kommer Cut Copy till Spanien för att spela i Madrid i Sala Heineken. Om du vill komma och lyssna på ett världens största indie electropop band så kan vi verkligen rekommendera att du hyr logi Madrid och skaffar biljetter snarast.

Kontakta mig 

Översatt av: Gaby
Kontakta mig